Invandring och damfotboll…

Att fråga Zlatan om damfotboll är som att ställa svåra frågor till kungen.” Så uttryckte sig en inringare i P1 några dagar efter scoopet som skakade Sverige. Inringaren ifrågasätter också den brist på värdegrund som Zlatan ger uttryck för. Må så vara, men den värdegrund, eller kanske brist på den, är Zlatans och den måste han få uttrycka även om ingen håller med.

Konstigt att frågan om hur damfotboll ska bedömas och värderas inte har lyfts på allvar tidigare eftersom tyckandet har pågått i omklädningsrum, på arbetsplatser, på läktare och i många hem sedan den organiserades i mitten av 70-talet. Men lika lite som att öppet kritisera invandringen, lika svårt och känsligt är det att kritisera damfotbollen. Damfotboll och invandring har i övrigt ingenting gemensamt men påminner enligt mig om varandra när det gäller folks förmåga att i officiella sammanhang våga stå för det man tycker.

Vilka vet bäst om hur det ligger till, vilka har det facit som kanske finns? Är det spelarna själva? De manliga då eller de kvinnliga? Eller en mix av dem? Eller är det åskådarna som tittar och berörs? Eller kanske alla dem som inte är intresserade av fotboll men som i alla sammanhang ska synas och höras och tycka något?

Min erfarenhet är att manliga fotbollspelare oavsett divisionstillhörighet till 100% tycker att damfotbollen är dålig, ja till och med fruktansvärt dålig, en inställning som jag också har delat. Denna uppfattning cementeras ytterligare när uppgifter om att pojklag sopar mattan med kvinnliga elitlag. Vet ej hur andra har resonerat men i mitt fall har det varit svårt att acceptera att några som är så mycket sämre ska få så mycket uppmärksamhet. Det har gått för fort och för enkelt. Damfotboll skulle därför med detta resonemang behövt stå på tillväxt i ytterligare decennier innan den är mogen nog att accepteras och tas på allvar. En avundsjuka, förmodligen av samma typ som ett väletablerat popband kan känna när ett klart sämre band där gitarristen precis lärt sig barreackord plötsligt uppmärksammas nästan lika mycket som det egna.

Kanske är det något med damer och fotboll som stör och hotar oss män. Det finns ett självpåtaget tolkningsföreträde från oss som spelat, eller nu spelar på att avgöra vad som är bra eller dåligt. Det är min uppfattning eftersom jag och andra män blir lika impad av duktiga kvinnor när det handlar om andra sporter...  

”Someday Man” är enastående melodiös pop. 2014 fyller plattan 44 år och Paul Williams som gjorde den 74. Ibland var det till och med mycket bättre förr…


 Salve!

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv